INSTÄLLT! The Fine Arts Showcase

Datum: Lör 25/07 2009
Kostnad: 100 Riksdaler

Vi beklagar, men lördagens emotsedda konsert med The fine arts Showcase är inställd. Bandets officiella förklaring lyder (observera att detta inte är något jag hittat på): Eftersom vår basist Joakim Lexell, blivit biten av en haj på sin semesterresa i Västafrika och nu lider sviterna efter detta, måste lördagens spelning på Kafé de luxe tyvärr ställas in. Joakim är nästan helt återställd, men läkare både i Senegal och Sverige har ordinerat vila så att såret kan få tid att läka riktigt

Gustav Kjellvander och hans förhoppningsvis friskare mannar kommer dock återvända inom kort – håll ögonen öppna vid affischplank och datamaskin.

www.myspace.com/thefineartsshowcase

Idag läser vi 2009, Dolophine Smile släpps, Kjellvander har överträffat sig själv och behöver inte ursäkta sig när klyschan att “nya skivan är det bästa vi släppt” ligger nära till hands. Han är inte ensam, vi är många som delar den uppfattningen.

Med ett mer homogent band än någonsin tidigare bjuds vi in i en utlämnande ljudkuliss som frånsett vissa utflykter mot Sebadoh-hållet helt vänt ryggen åt lofi-rocken som präglade tidiga utgåvor och tagit sikte på mollbetonad fuzzig Teenage Fanclub-rock och bitterljuva tongångar inte helt olikt Stephen Merritts. Det är molande, romantiska låtar som inte hymlar om uppbrott och drömmar. Det är nedbrytande och upplyftande på samma gång. Och det är, i all personlig uppriktighet, allmängiltigt. För visst, de av oss som vet var Southpark Street (Södra Parkgatan), besjungen i Lovesick, Tempo och Intergrill ligger kan ha en tydligare bild av de målande texterna, men de övergripande motiven skjuter aldrig över mål. De träffar i solar plexus.

Yesteryear was lovely dear, my darling / But now we’ve gone and thrown that all away / No more sex or subutex my darling / I swear I get more boring everyday / Cause you and I would live then die / Lay there lifeless left to right but lately baby all we do is fight

Förstaspåret Friday on my Knees har jag redan orerat om och är fortfarande svårslaget. Men faktum är att resterande låtar håller nästan lika hög klass. Där The Teenage Order, från vilken ovanstående textrader hämtats, har sextiotalets popharmonier över sig är Looking for Your Love mer hotfull och för tankarna till ett Neutral Milk Hotel på nedåttjack. Skivan kröns i och med singeln London, my Town som tar farväl till en stad Gustaf Kjellvander en gång levde i och är med sin stompighet ett välkommet avbrott från, om man ska hitta något negativt, hos The Fine Arts Showcase, det något ensidiga kompet som genomsyrar låtarna.

I övrigt, i stort sett ren fulländning.

– Jonas Appelqvist, www.dagensskiva.com