Robert Johnson & Jugular Joe Leksell live på verandan! Fri entré!

Vi dockade genom spriten och oförmågan att gå och lägga oss för 25 år sen. Vi drogs obönhörligt till varandra. Den här gången var det att jag behövde sång på Ross Johnsons ”Wet Bar”. Jag hade ett slött pianobeat som strakbent haltade framåt utan mål och mening.

Jag ringde till Jocke Leksell (Dipper bla) i Malmö en söndag och onsdagen därpå var låten klar. En låt blev sen under producenten Mattias Olssons varsamma ledning med mellotroner och rytmboxar, elva låtar ute i Sollentunas Roth Händle, och en ny duo var född istället för en egen platta. Oförmågan att gå och lägga sig hade blivit oförmågan att träffas och spela in. Nej. Vi har fortfarande inte tagit en ton tillsammans utan Jocke vrålar i Malmö under viadukter och i tvättstugor med sin diktafon och jag spelar in gitarrer i telefonen bland flyttkartonger mellan boxningspass och bokskriverier på Kungsholmen. Inga omtagningar. Inget förskönande av musiken vi båda älskar. Vi gör inte den typen av blues. Inga måsten. Vi har inte ambitionen att tekniskt fulländat prestera det yttersta. Vi ligger och lurar och kaskadspyr sen ur oss 60 % raserad blues som vi tycker den borde låta 2022. Vi vill ta tillbaka blues & gospel från alla gycklare som i evigheters evighet sålt sina jävla skitsolon på kryssningar med skärgårdsbåtar. Som gjort musiken tandlös. Som kliar sig i skägget och läser Jefferson. Som tror att Chess är facit. I vår värld är Suicides ”Frankie Teardrop” blues. I vår värld kommer ni få se och höra blues på ett sätt ni aldrig upplevt förut. Vänta bara. Resterande tio låtar ligger pipen och släpps när dom släpps i sommar. Nej. Vi har inga planer på vinyl. Lyssna och ta in. Antingen vibbar ni loss eller så gör ni det inte. Däremot, kom aldrig och säg vad vi gör för musik. Aldrig. Jo. Vi kommer att spela live. Vi kommer göra det snart. Vi säger bara inte hur //Rob & Joe